En Jul att minnas...

 

En sann berättelse från Iron Mountain i norra Michigan, U.S.A  som handlar om två små flickor vars föräldrar utvandrade från Sverige. Flickorna hette Ruth och Etta Nord , 13 resp. 10 år gamla. Den äldre flickan, Ruth, gifte sig senare med Erik Eidwin Blomgren, vars mor Storhans Mait Maria Eriksdotter var född på gården Högen i Hallen, yngsta systern till Storhans Anna, gift med Olof A. Gärdin och om vilkas föräldrars spännande äventyr kan läsas i ”Jul i Jämtland 1996”.

 

Artikelförfattare: Ida Nord, Iron Mountain, Michigan, U.S.A

Från Engelska till Svenska: Karl-Olov Gärdin

-------------------------------------------------------------

Julens budskap påvisades genom två flickors spontana generositet.

 

                      Det är Julafton år 1905. Genom den öppna dörren kunde 13-åriga Ruth och hennes yngre syster Etta höra glada ljud från undervåningen.

 

Det är modern, Matilda, som på sitt modersmål sjunger ”Stilla Natt”. Hon insisterar alltid på att barnen skall prata på Engelska men likväl händer det allt som oftast att hon och maken Gustav har lågmälda samtal på Svenska.

 

                      I köket är det ett stök och bök när flinka händer skall avsluta dagar av förberedelse inför dagens stora måltid. Som alltid blir det en traditionell Svensk julmiddagsfest.

 

                      Det stora ”God Jul”- ljuset har redan placerats mitt på köksbordet och när det tänds är det dags för familjen att samlas till bordsbönen.

                     

                      Som genomskinliga fjärilsvingar dansar skuggorna från ljusets fladdrande låga över den vita linneduken. Efter bordsbönen följer den första rätten; ”dopp i grytan” där tunna skivor av rågbröd doppas i ett ”förfärligt” köttspad. Därefter förflyttar sig familjen in till matsalen för att  inta den mer ”vanliga” måltiden bestående av gräddad lutfisk med kokt potatis och ”Julsås” följt av en fantastisk lingonefterrätt.

 

                      Emellertid stördes den goda måltiden ständigt av barnens nervositet så tillslut tog Mamma och Pappa, pojkarna Walter, Dewey och lille Royter samt flickorna in till vardagsrummet. Där, i ett hörn av rummet står ett stort prydligt träd, taget från bergsssluttningen bakom huset.

 

                      Barnen har själva under stor glädje prytt trädet. Där är riktiga ljus i sina hållare, fastklämda vid varje gren, valnötter målade i silver och guld och långa slingor med popcorn virade runt om kring. Vidare finns där crepe-pappers klockor,  stjärnfalls-kakor och smäll-karameller som frestande hängde dinglande på grenarna.

 

                      På toppen av trädet sitter som det vackraste av alla dekorationerna en gnistrande  guldstjärna som mor omsorgsfullt packat och tagit med sig över havet från sitt hem i Örebro,  i Sverige.

 

                      Veckor har gått åt till att göra gåvor, dela hemligheter och ordna med överaskningar, allt med tanke på Jullovet. Men innan julklapparna öppnas får barnen höra berättelsen om Kristusbarnet och gåvorna av guld, rökelse och myrra.

 

                     

Som om de slagits av samma tanke i denna sena eftermiddag, klädde båda flickorna på sig varma kappor, kängor och vantar och  skuttade ner och ut genom dörren i kärleksfull konspiration.

-I år skulle de ge mamma den vackraste presenten i världen!

 

                      I flera veckor hade de gjort dagliga turer till herr Wright`s Diverse-handel för att försäkra sig om att ”den” fortfarande fanns kvar i skyltfönstret. Tillsammans hade de äntligen lyckats spara i hop de nödvändiga 25 pennies för det vackra Kina-fatet som med sitt otroligt vackra handtag över den räfflade sargen och den skinande ytan, gjorde den till en utmärkt korg för läckert rosa handmålade rosenknoppar.

-Mamma kommer att bli överväldigad!, viskade de. Varför? Jo därför att det kommer att bli en gåva med vårblommor mitt i vintern.

 

                      Den fallande snön hade förvandlat bergssluttningen till ett vitt sagoland.

Flickorna hoppade lätt och lämnade endast små tunna fotsteg efter sig i den dunmjuka snön som täckte trottoaren mellan deras hem på Iron Mountains östra A gata och herr Wright`s affär.

                      ”Hurra”! Flickorna log samtidigt ett stort leende. Fatet fanns fortfarande i fönstret!

 

                      När de precis var på väg att gå in i affären såg Ruth en försiktig rörelse vid husknuten. Hon släppte Ettas hand och tog ett steg mot skuggorna: ”Hej....God Jul!”

 

                      Ut ifrån skuggan kom en tunn ovårdad liten flicka,  som verkade vara yngre än Etta. Hon kunde inte vara en dag över åtta år. Hennes kappa var luggsliten och yllehalsduk förmådde inte dölja hennes av tårar vätta ansikte. Händerna var rödfrusna och utan vantar och den ena handen var hårt sluten.

 

                      ”Hej.....gråter du?” frågade Etta plötsligt och fick samtidigt en hård stöt i sidan av Ruth.

                      ”Jag heter Ruth och det här är min syster Etta. Är du på väg in till affären?”

 

                      Barnet tvekade och skakade på huvudet. Hennes röst hördes  knappt mer än som en viskning när hon svarade: ”Sarah.... jag heter Sarah” och så vände hon sig om och började gå.

 

                      ”Vänta......” ropade Ruth samtidigt som hon sträckte sig ut och tog tag i flickans slutna näve. Samtidigt som hon drog henne till sig öppnades flickans hand och 5 pennies föll ner i snön. Flickorna kastade sig genast ner på marken för att åter finna flickans mynt.

 

                      ”Är du på väg till herr Wright?” undrade Etta.

                      Sarah tittade längtansfullt mot fönstret och pekade på ett svenskt änglaspel, komplett med fyra ljus,  precis likadana som dem som hängde i granen därhemma hos Ruth och Etta.

 

                      ”Jag ville köpa dem till mamma” sa hon tyst, och hennes skuldror skakade under den tunna kappan. Hon tittade på de fem mynten i sin kalla lilla hand och tillade: ” Men jag behöver ytterligare fem pennies.”

 

                     

 

                      Ruth tittade på sin vantförsedda hand som omslöt hela 25 cents, därefter tittade hon på Etta, som i sin tur tankfullt stod och såg på det skinande fatet i fönstret. Ruth svalde häftigt. Hon kunde inte! Hon kunde inte ge bort pengarna som skulle vara till mammans present.

 

                     

                      Snabbt sade hon: ”De är vackra, det är de...... men..... jag menar.... herr Wright har massor och åter massor av fina saker för bara några nickel.........titta på den där skinande fingerborgen i sliver till exempel. Jag slår vad om att din mamma skulle tycka om den!”

 

                      Sara skakade sakta på huvudet. ”Min mamma skulle inte gilla den.”....”Jag menar: visst skulle hon tycka om den om hon såg den.......... men hon är blind förstår du. Men det här spelet.......” började hon varefter hennes röst dog bort i kylan.

 

                      ”Du sätter ljusen i hållarna under de fyra änglarna, förstår du?, och värmen från ljusen får sedan spelet att snurra runt och då kan man höra det mest underbara ljudet i hela världen. Min mamma kan inte se änglarna men hon kan höra dem spela.... förstår du?”

 

                      Ja, de kunde förstå (på engelska: se), tack gode Gud!

 

Etta tittade på Ruth och nickade. De skulle fortfarande ha 20 cent kvar att handla present till mamma för.

 

                      Sarah stirrade förvånat då Ruth räknade upp fem pennies och gav till henne.

 

                      ”Men, jag kan inte....” förklarade hon, samtidigt som hon sträckte sig efter mynten.

 

                      ”Skynda dig nu....”manade Etta.  ”Det är vår Julgåva till dig.”

 

                      Det smutsiga lilla ansiktet sken av  en lycka och kälek som värmde de båda  andra flickorna uppifrån och ända ner.

 

                      Etta och Ruth väntade utanför till det att Sarah  i galopp lämnade affären med det inköpta svenska änlgaspelet i ett paket hårt fasthållet under armen.

 

                      Därefter gick de in.

 

                     

                      ”Nå, Miss Etta och Missy Ruth. Jag slår vad om att jag vet varför ni är här!”

 

Herr Wright`s blå ögon blinkade samtidigt som han började gå mot skyltfönstret.

 

Han var den ende personen som visste om överraskningen som flickorna hade planerat för deras mor.

 

                      ”Vänta,  Mr Wright......” sa Ruth svagt.  ”Vi lyckades bara få i hop 20 cents.”

 

                     

 

                      ”Precis,  tillade Etta,   ”Vi  vill ha någonting vackert för 20 cents.”

 

                      Hon tittade sorgset på den underbara lilla rosenknopps korgen i herr Wright`s hand och frammanade ett svagt leende.

 

 

 

 

                      ”Hmmm, låt mig tänka.”

 

Herr Wright tog sig tankfullt om hakan och sa: ”Om vi tänker så här flickor;  det är i alla fall snart stängningsdags och i morgon är affären stängd   - och efter jul är nog möjligheterna att få korgen såld ganska små så då kanske jag ändå måste ”rea” den.”

                      ”Det verkar även som om ni båda är mina sista kunder för idag....” konstaterade han med ett brett leende. ”

”Så jag antar att jag kan låta er få den för 20 cents redan idag.”

-------

 

                      När de lämnade butiken dansade de av lycka. Snöfallet hade upphört och allting var vackert klätt i vitt.

 

                      ”Titta Ruth....” ropade Etta och pekade uppåt mot skyn där en ensam stjärna lyste upp himlen, starkare och mäktigare än någon annan de sett tidigare.

 

 

Slut!